När Sigge vaknade imorse, tittade jag på klockan. 05.35. Jaaaaaja, men nu blir det vintertid så då är den egentligen "06.35"- eller inte. Den var 04.35. Efter några omsomningsförsök gav vi upp och vid 7 var det dags att stiga upp.
Men det är mysigt det med. Svart som nattten ute och vi tänder varenda värmeljus vi kan hitta.
Sigge har nyss lärt sig krypa, så han kryper/hoppas omkring här hemma. Nu går det undan!
Idag ska vi på loppis sen blir det eventuellt kvällsmat med fam Dahl/Winka.
I fredags var vi på GeKås. Handlade allt och ingenting. Aldrig har jag bränt så mycket pengar, för så lite.
Men Sigges juklappar är åtminstonde inhanlade! ;)
I fredagskväll blev det treträtters hemma hos Emma & Robin. Smaskens!
Nähä, dags att hoppa in i duschen.
(Det här var nog mitt "onödigaste" inlägg. Någonsin)
För ett tag sedan lösenordsskyddade jag min blogg för att "gå igenom" den. Läsa gamla inlägg och se om jag skulle radera en del ocensurerade fraser och kommentarer. Åsikter och tankar som kanske skiljer sig helt från den jag är idag. För jag känner mig aningen "mognare" sen jag blev mamma, haha!
Kände att jag ville vara lite privat ett tag- allt läggs ju ut! Man blottar hela sitt privatliv. Eller, ja.. JAG gör det för jag är ju sån. Öppen... Ja, ni vet
Jag hann inte läsa igen. Eller, ja.. Orkade inte läsa igenom. Och sen tänkte jag att jag får stå för vad jag skrivit och att jag är ju jag, lixom.
Och sen facebook kom så kan man sätta stämpel på folk, folk som uppdaterar hela, hela, hela tiden (finns det något värre?) Dom uppdaterar om sin underbara man, sina underbara barn, sitt underbara nybyggda hus, sitt fantastiska jobb, den roliga träningen, underbara kompisar och sitt i allmänhet fantastiskt roliga, sociala liv.
Man tröttnar ju, eller hur?
Faktum är att jag är ju en av dom ibland, men nu lägger jag band på mig! Vill ju gärna skryta. Jag har ju faktiskt världens finaste man och barn. Är nöjd och lycklig, trots att det finns mycket tråkigheter runt omkring och att livet som "nybliven" förälder ibland är jävligt stressigt, utröttande och ekonomiskt skitjobbigt då och då , så är det för det mesta bra... Allt är ju ALDRIG bra. Men det tänker jag inte skriva om här och nu.
Anyway, nu svävar jag ut. Igen. Det jag ville få fram var - I bloggen kan jag skriva vad jag villl utan att någon "tvingas" läsa.
För ni känner ju mig, ärligheten själv.. ? ;) Alla har sina törnar och jag skriver ju även om dom!
Det är ju jävligt mer intressant att läsa om, och gotta sig i folks "törnar". Höhö.
Det här bubbliga rosenskimrande är så... Enformigt?
Men jo. Som totalt nyförälskad så finns det risk att det blir en hel del sånt, så take it or leave it.
Nu har jag inte bloggat på lääääääääääänge. Vet inte vad jag skrev sist (För jag ids inte att läsa igenom skiten....)
Och att börja blogga igen är inte som att cykla. Så, stå ut! Det blir bättre...
Förresten har jag aldrig kunnat cykla!
Livet som mammaledig då ja.
Jävligt gött. Denna veckan iallafall. Sigge har haft en fin period. Vi har varit lite krassliga, Christoffer har jobbat en del. Så varje förmiddag har sett lika dan ut. Upp vid 7-snåret. Myser vid frukostbordet. Leker lite granna, myser lite granna och sover i snitt 2 timmar. Underbart. Går i pyjamasen halva dagen.
Ska ju snart börja jobba. Väldigt snart. Så nu passar jag på att njuta. Tar varje chans jag får till att vila, sova, och mysa. Ingen stress, ingen press. Precis som jag vill ha det.
Inga måsten.Bara jag och Sigge. Så skönt att slippa vara social och sånt där..,
Men idag har vi varit sociala. Och, inte för att vi inte är det annars- det händer väldigt mycket, hela tiden.
Är det inte simning så är det rytmik, bvc eller något annat kul.
Idag har vi umgåtts med Alfred och hans mamma Rebecka, mysigt.
Pojkarna är stora nu och har äntligen lite mer "utbyte" av varndra. Typ ta leksaker ifrån varandra, peta varndra i ögonen och klättra på varandra..
Nä. Alltså jag orkar nog inte skriva mer. Får återkomma,. Snart. Jag lovar!
Min älskade Sigge. Redan 8 månader!
Här syns det inte, men för er som inte vet så har han 4 tänder och två till påväg. Sötungen.
Känns som att jag utnyttjar meningen "det här är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv..."
Hur många sådana dagar kan man ha? Jag har många.
Min 18-årsdag då jag blev överraskad med en fest av mina närmaste vänner.
Min student. Jag fick min kära golf 88 och en jättefin fest som mormor ordnade. Och ett stipendium av skolan.
När jag fick mitt körkort.
Dagen då Christoffer & jag förlovade oss.
När jag fick reda på att jag faktiskt var gravid, på rikigt.
Dagen då Sigge kom. Är såklart den absolut bästa. Gråter av lycka när jag tänker tillbaka på den dagen, och de första dagarna i hans liv. Världens absolut bästa rus.
Och Sigges dop.
Dopet blev så underbart. Så fyllt av kärlek & lycka. Ingen stress, bara lite nervositet ;)
Att gå ner för altaret.. oj... hur ska det gå när man gifter sig?
Jag har nästan blackout. Hjärtat slog i 180, kändes det som!
Men vi traskade ner till dopfundet. Min lilla familj och Sigges faddrar Ulf & Nellie.
Marias familj och familjen Forslind.
Dopakten var underbar. INGEN av de tre barnen skrek (!!!) Inte för att det hade gjort något alls, men det är väldigt ovanligt skulle jag tro..
Nellie sjöng och inte ett öga var torrt! Sigge lyssnade till prästen och tog in stundens allvar.
Två killar sjöng och spelade gitarr. Underbart!
Allt klickade. Vi valde "tryggare kan ingen vara" och en sommarpsalm som jag inte minns vad den heter.
Dopceremonin gick på ca 20 min.
Sen vart det "efterfest" i kyrkans hus. Nästan 45 stycken var vi.
Vi bjöd på smörgåstårta och tårta och hade offentlig presentöppning (som var EXTREMT jobbigt.....)
MEN, vilka presenter då! Oj, oj.... Allt detta, till min lilla gosse? Man kan inte bli annat än varm i hjärtat. Tack, alla.
Eftermiddagn flöt på. Sigge var "snäll". (Är ett barn snällt, bara för att det inte gråter? Vad är en "snällt" barn egentligen?)
Anyway, dopet och efterfesten var underbart.
På kvällen kom Jenny hit med kex och ostar... Vi var helt slut, så det var ett mysigt avslut på denna dag.
Tack alla <3
Här kommer ett bildregn, till er som inte har facebook:
Till bords ;) Faster med familj
Josse med våra fina vänner
I kyrkan, präst: Bertil Göranzon
Tårtan!
Anton & Jenny kom ändå från Lycksele!!
Sigges farbröder Peter, Ulf och farfar Björn
Så, det tar en hiskelig tid att lägga upp bilder, då vårat bredband krånglat det sista. Men ska återkomma med fler bilder vid ett senare tillfälle ;)
Det här med rubrik är så svårt, tycker jag. Ernst pratar manlighet på halv tio hos mig. Han gör surdegar och säger att man ska klämma, känna och gosa med den på alla sätt. Den där barfota-Ernst.. Ja..vad ska man säg..
I eftermiddag ska vi till Halmstad, Sigge, mormor och jag. Ska se om jag hittar en outfit till Sigge att ha efter dopet och mormor ska till tandläkarn.
Det här med dopet..Ja, det går rätt bra faktiskt. Viker servetter för fullt. Kunde ju inte vara sämre än Maria, haha!
Nä, det är faktiskt rätt roligt. Bara man har tiden! Så igår när Chris äntligen gått av sitt dygn, vek jaag 20 stycken servetter.
Två timmar tog det. Nu har jag bara 25 kvar..
Alltså, jag vet inte vad jag ska skriva? Bloggande är inte ritkigt min grej längre..
Egentligen ska man vila när bebis sover, sägs det. Oj..oj..oj..
Ja, de gånger jag verkligen lägger mig för att vila, ja det är då alla tankar kommer.
Tankar om allt. För man hinner ta mig fasiken inte ens att tänka när man har en bebis att vårda, gosa med, amma.. Ja, allt.
Undrar hur sömnbristen påverker än, egentligen? Inatt efter att Sigge käkat, vid 4 tiden någon gång, kunde jag inte somna om.
Klarvaken!! Och då har jag sovit..ja...typ 8 timmar på 2 dygn ;) Behöver väl helt enkelt inte sömnen!
För nej, jag är inte särskilt trött heller.
Imorgon ska min älskade lille son få sitt vaccin. Ser inte alls fram emot det, såklart.
Han ligger och snusar i sin vagn nu. Så nöjd med livet. Innan jag la ner honom i vagnen, dansade vi lite.. Han la armarna om mig precis som en kram. Luktade lite på hans hår.
Är han min? Är detta verkligen min son? Hur kunde det bli SÅ bra? Jag är så otroligt tacksam, han är så välskapt och perfekt.
Allt har varit så bra. Från start. Helt otroligt. Och hans utveckling går i en rasande fart och fler personlighetsdrag kryper fram.
Sigge är harmonisk och glad, men har kort tålamod, aningen långsint och ger inte upp i första hand. Han är svårflörtad ibland, men har du väl fått han att le är skrattet nära hela tiden. Han har ännu inte blivit avvaktande mot främmande människor. Han är nöjd hos de flesta. Han är nyfiken. Vägrar somna ibland, vill gärna vara med. Han är pratsam. Jollrar hela tiden, Hatar att ligga på golvet själv när vi "vuxna" sitter och pratar, bara han får se oss och vara med och prata så blir han nöjd. När vi är själva ligger han dock gärna i sitt gym och fäktas med nalle phu och hans vänner.
Sigge är en riktig pappas-pojke. Jag kan göra allt för att trösta ibland, men det blir inte ritkigt helt bra. Men så kommer Christoffer och Sigge skiner upp som en sol. Deras anknytning är fantastiskt. Och jag är så glad att Sigge har världens bästa pappa.
Ja , han är verkligen ett mirakel denna lilla kille. Och alla skriktimmar (hey, han är en bebis, så skrik är det också gott om imellanåt;) Alla skriktimmar är redan glömda. Alla magknipskvällar är som bortblåsta. Man minns knappt längre.
Ja, det var allt för idag. Nu ska jag nog vika lite servetter. Eller klä mig kanske? Åh..eller ta en kopp kaffe?
När Sigge känner doften av kaffe ska han alltid vakna. Kanske jävlas han med mig, eller så är han en riktig kaffe-sucker, precis som sin mor ;)
Livet är ljuvligt, och såklart jobbigt. Det är absolut inte bara en dans på rosor hela tiden, och jag vill inte måla upp någon låtsas-värld. Men, faktiskt så är det så mycket lättare än jag väntat mig. Och 90% av tiden är allt bra.
Trötthet, gnäll, makknip, att man är oduschad, svettig och att kroppen inte är som den var,hemmer sketet och att man alltid får dricka kallt kaffe...det är verkligen skitsamma.
Och trots att man tänker "men åh, håll käft ungjävel" för en millisekund, så får man världens sämsta samvete när man ser honom le.
Mitt liv är helt perfekt. Nästan, hade jag bara fått sova lite också. DÅ hade det vart overkligt bra ;) HAHA!
Egentid. Låter konstigt. Man har ofta hört ordet "egentid" från stressade småbarnsmorsor. Ofta avsakanden av den. Egentiden.
Att skaffa barn var mycket "lättare" än jag väntat mig. Allt var mycket lättare, för jag hade föreställt mig det allra värsta.
Typ en förlossning på 50 timmar, ett kolikbarn som skriker dygnet runt osv... Allt blir ju så mycket lättare när man tänker att "det kan bli så illa". Självklart hade jag inte den inställningen, men att risken fanns.
Och nu blev det ingen 50-timmars förlossning och inget kolikbarn som skriker 24/7.
Blaha blaha. ANYWAY. Egentid. DET hade jag inte tänkt på riktigt. Eller jo, jag trodde det. Men detta med att vara tillgänglig ALLTID. Tillhöra någon annan, alltid, alltid... Det kräver sin kvinna
Så den här egentiden är så...speciell. Jag förstod inte förut, ,men nu gör jag.
Det handlar inte om att man vill vara utan sitt barn, eller att man längtar efter lite tid att "bara vara", men när den väl kommer så känns det så skönt. Och lite konstigt. Vad ska jag göra nu?
På tre månader har jag handlat själv 4 gånger, vart på Harrys "själv" en gång, och fått sovmorgon några gånger då Chris gått ut på promenix med Sigge på morgonen. Och det är rätt mycket
Idag är det första gången som Sigge och Christoffer är iväg.
Dom är på babymassage. Från 09.30-11.30. Så jag tog järnhästen och cyklade ner på stan.
Va lite folk det är, tänkte jag. Såg ju bara två pensionärer på stan. Oj. Klockan är baraa 09.40, haha!
Solade, och sen cyklade jag hem igen. Såg väl ut som en idiot. Log hela vägen. Kände vinden i håret. Cyklade FORT men ack så ostadigt. Kändes lite farligt. Living on the edge lixom..
Och nu sitter jag här. Väntar. Nu får dom snart komma hem. Det här med egentiden var inte kul. Saknar min son ju!
Han är tre månader nu. Ja. Tiden har gått fort.
Det händer SÅ mycket! Magknipet somhan hade i början är som bortblåst! *peppar, peppar*
Så för tillfället är han väldigt harmonisk och glad. Underbart. Mest för hans del, slippa ha ont.
Och utveckligen som sker nu. Jisses. Jag hoppade jämfota och klappade händerna som ett fån,. när han lyckats dra av sig sin strumpa som han sedan låg och tuggade på nöjt i vagnen... haha..Bara en sån grej.. Wow.. Va lite som gör än glad nu för tiden.
Jag känner mig genomlycklig, och avslappnad. All ångest och kontrollbehov är som bortblåst. Skönt.
Undrar hur länge man kommer att gå som på moln?
Nähä, kanske skulle ta tag i lite tvätt eller något?
Bloggen har hamnat i skymundan lite. Ska försöka uppdatera oftare. Men det är sällan vi är hemma, känns det som.
Fart och fläkt hela tiden. Babycafé, babymassage, mammaträfffar...you name it ;)
Vi ska vara med på allt!
Dessutom är det full planering av dopet. Men det går bra, har allt under kontroll. Det får bli som det blir.
detta inlägget är tillängnat Sara, hon är den enda i världen som inte har facebook och kan därför inte ha koll på oss, på samma sätt som alla andra ;) Haha!
Imorse låg vi kvar och mör i sängen. Sigge var morgonpigg och vaknade vid åttatiden. Tog upp honom till våran säng och så låg vi kvar till halv tio. Mys! Livet är så härligt. Att få gosa med en liten bebis, VARJE DAG är verkligen underbart!
Idag har vi även kollat in lokalen vi ska hyra. Så nu ska det planeras ännu mer
Insåg dock att jag inte vet ETT SKIT om dop, efter att ha pratat med Rebecka. Hon snackar om psalmer, dikter och sånger..
Jag som inte kan en psalm, och än mindre dikter. Hur ska detta gå? Dopsamtalet äger rum tre dagar innan dagen D..
Kommer vara superstressad ju! Men det går nog. Kan la inte vara så krångligt? ;)
Amen!
Varit hos mormor och hälsat på. Jerker kom också, så nu har Sigge äntligen fått träffa sin gammelmorbror.
Sen vart vi hurtiga och tog en lååååång promenad i solen. Christoffer, jag & Sigge. Vilken trio.
Ikväll har jag pumpat bröstmjölk med mitt senaste inköp- en bröstpump.
Trodde inte jag behövde en pump. MEN, nu är det ju så att jag ska ut och svira den 21:a.
Tjejerna ska träffas på harrys. Popquiz, käk och kanske att ett glas vin slinker ner. Det var trots allt nästan ett år sedan.
Så nu gäller det att pumpa bröstmjölk för glatta livet! Frysa in, så kan Chris ge Sigge det i flaska.
Kommer bli hur roligt som helst och jag längtar verkligen. Men får se hur många timmar jag klarar att vara ifrån Sigge..
han har trots allt varit i mig i nio månader och sedan på mig i sex veckor
Jag är lixom inte hel utan honom, haha !!
Nähä nu börjar snart "en unga i minuten". Får se vad de är för åbäken som ska gnälla framför kamerorna ikväll.
Nä, haha...så är det inte. Men vissa... ja.... jisses... man undrar ju...
I mitt förra inlägg skrev jag något i stil med "vi ska ha ett litet och intimt dop för de närmsta..."
Då tänkte jag att vi inte blev så många...Bara släkten på "efterfesten" lixom.
BARA SLÄKTEN? När jag räknade på "bara släkten" blev vi mer än 50 personer. Litet dop? In my ass. Haha!
Och så har jag varit så splittrad när det gäller att bjuda vännerna. För det är klart man VILL ha med "alla".
Men det går ju bara inte...Men det blir dom närmsta vänner iallfall, haha! Vill ju verkligen ha vissa personer där-
så nu blir vi ännu fler. Tur att det finns lokaler att hyra
Åh , det ska bli så roligt! Massa planering, men mestadels roliga saker.. MEN, jag kan ju göra en så här grej huuuuuur stort som helst! Får verkligen "hålla igen". Jag menar man måste inte ha servetter för 300 kr? Fast dom är ju sååååå fina....
Nej, Jag får sansa mig!
allt flyter på bra här hemma. Chris har jobbat 3 pass sen Sigge föddes. Vilken lyx. Han är en riktig hemmapappa och hade han bara kunnat amma, så hade han fixat detta bättre än mig tror jag..Han är grym, helt enkelt
Sigges har ändrat sina rutiner lite. Till de bättre. Han äter vid 4 på natten, sen vaknar han vid 7 och vill äta lite..sen vill han sova igen. Till 10 !! VA? Haha, det är sjuuuukt underbart. Jissess, hoppas det håller i sig.
Hur kunde jag ha sån tur? Världens snällaste gosse! Ochtack vare mirakeldropparna har han inte längre ont i magen. Skönt!
Annars händer det inte mkt mer. Mycket mammaträffar, bvc-besök och mycket mys med släkten.
Dagarna går så otroligt fort...
Oj, nu ösregnar det.. Vet en stackars fiskare som snart kommer innanför dörren...
Igår var Jennie här. Vi kollade twilight. Ååååh, älskade twilight. Blir som en nykär tonåring varje gång jag ser den.. ;)
Nähä, nu ska jag beställa inbjudningskort till dopet...
